Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska." (Markusevangeliet 16:15-18 SFB14)
En amerikansk evangelist (Todd White) som jag lyssnat en del till har sagt ungefär något i den här stilen. "Istället för att bara be för väckelsen att komma så VAR väckelsen". Alltså tänk om vår kärlek till Jesus och kärlek han visat och visar oss fick bubbla över så mycket så att vi inte fruktade något, varken sociala spärrar och normer eller någon form av fruktan för vad människor ska tänka ? Tänk om varje kristen i detta land tog Jesu ord på allvar och VERKLIGEN trodde på den. Att det gäller just dig. Tänk om du skulle be för någon på bussen? Lägga händerna på din granne och personen bli frisk? Vilket vittnesbörd om Guds kärlek och makt. Du kan få vara Guds redskap. Fast du inte är bibelsprängd, så talför eller framåt eller vad det nu kan vara som hindrar oss.
Jag måste erkänna att jag trodde jag trodde. Missförstå mig rätt, jag tror att Gud kan och vill göra mäktiga verk t.ex. Men nu har jag insett att jag har svårt för helt lita på Gud och kasta mig ut. Tänk så händer inget eller jag vet inte vad jag ska säga eller vad man kan ha för anledning/oro. Eller jag orkar bara inte. Det är så skönt att ha det bekvämt. Att följa sina rutiner, att följa strömmen och inte behöva utmana sig själv. Att gå till kyrkan på söndagar och sedan leva precis som vem som helst. Jag menar inte något genom omoraliskt liv utan mer ett liv utan kraft, utan riktning. Ett liv mer präglat av denna världens tänk. Jag menar så klart att vi ska leva i världen och att alla gåvor och olika uppgifter vi har är något gott som vi ska bruka. Men vi ska inte leva AV världen. Hur lätt är det inte att fastna i leverne där pengar och prylar blir alldeles för viktiga? Eller yta och skönhet? Eller vad du vill, och tar den plats Gud vill ha i våra liv..”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.”
Romarbrevet 12:2 SFB98
Eller för att typ citera Predikaren, "allt är ett jagande efter vind." Om vi inte sätter Gud på första plats. ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”
Matteusevangeliet 6:33 SFB98
http://bible.com/160/mat.6.33.sfb98
Gud är ju med oss och han vill vårt bästa, Han älskar dig så mycket så att han tog ditt rättmätiga straff och dog för dig. Han har ju lovat att "dessa tecken ska följa dem som tror". Det är inte bara sånt som händer i Kina eller för andra. Men vi måste bara våga kasta oss ut, gå på vattnet. Detta är inget vi måste göra men vi FÅR möjligheten att göra det.
Och glöm inte att kraften är Hans, det är inte VI som ska göra det utan HAN. Men vi måste ta oss ur båten bara, den ansträngningen behöver vi göra.
För ett par veckor sedan var jag ledare på ett kristet ungdomsläger och fick bl.a känna hur det är att gå på vatten. Bibeln talar om olika andens gåvor som är tänkta att uppmuntra och bygga upp Kristi kropp bl.a. Profetians nådegåva. Sedan jag var tonåring har jag velat bli använd av Gud på bla detta sätt, att få tjäna honom, höra han tala och uppmuntra andra. Någon gång på vägen i min iver blev jag bränd. Sedan vågade jag inte mer. Jag hade för lite kunskap och mycket iver, men nog om det. Lägret hade ett ovanligt stort fokus på just detta. Jag var på helt rätt plats. Här fanns atmosfären, kunskapen och människor som gav mig mod och nya insikter. Jag vågade vara öppen för Gud och inte begränsa Honom utan förstod efter en upplevelse som jag strax kommer till att Han använder mina vanliga tankar och associationer. Att jag kommer att tänka på just en sak kan vara Gud som pekar på det. En kväll var jag förebedjare och en ung person med mycket lidande i sitt liv kom fram för förbön. Under det att vi ber fylls jag av så starkt medlidande och jag kommer att tänka på hur det står nånstans att Gud gråter med den som gråter, att Han lider med oss och delar vår smärta. (Trodde det var bibel men inte hittat nåt sånt, däremot en psalm ur psalmboken). Orden träffar rakt in i personens hjärta som börjat tvivla på om Gud bryr sig. Så otroligt uppmuntrande för både personen och mig. Jag hade ingen aningen eller tänkt tanken att personen tänkte just så (även om det är något man skulle kunna föreställa sig) eller att dessa ord skulle beröra så. Men om orden är uppmuntrande så varför hålla inne med dem? Tänk så talar de rakt in i hjärtat på den som får höra dem? Gud är fantastisk! Min tro har stärkts. Och är det inte ofta så eller alltid så att för att växa behövs ett visst motstånd?
Vad är din utmaning? Vågar du ta steget ur din bekväma tillvaro i båten och gå på vattnet? (Med JESUS :) ) Och glöm inte att vi får ta steg för steg och inte jämföra oss med andra. :)
"Oceans (Where Feet May Fail)"
Hillsong United
You call me out upon the waters
The great unknown where feet may fail
And there I find You in the mystery
In oceans deep
My faith will stand
And I will call upon Your name
And keep my eyes above the waves
When oceans rise
My soul will rest in Your embrace
For I am Yours and You are mine
Your grace abounds in deepest waters
Your sovereign hand
Will be my guide
Where feet may fail and fear surrounds me
You've never failed and You won't start now
So I will call upon Your name
And keep my eyes above the waves
When oceans rise
My soul will rest in Your embrace
For I am Yours and You are mine
[6x]
Spirit lead me where my trust is without borders
Let me walk upon the waters
Wherever You would call me
Take me deeper than my feet could ever wander
And my faith will be made stronger
In the presence of my Savior
Oh, Jesus, you're my God!
I will call upon Your name
Keep my eyes above the waves
My soul will rest in Your embrace
I am Yours and You are mine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar