Ulricehamn nästa.

Nu bär det av till natursköna Ulricehamn för en lång-weekend på det sydsvenska höglandet. Åter tillbaka i Skåneland sent måndagkväll antagligen..

Let faith arise..

Till mitt examensarbete har jag intervjuad sju stycken ungdomar om deras tro, deras väg till tro och väg in i kyrkans ungdomsverksamhet. Det senaste dagarna när jag gått igenom allt material har jag bara blivit så uppmuntrad och styrkt av deras vittnesbörd. Tänk att de vill tillhöra Kristus, det får mig även komma ihåg min egen tonårstid och hur mycket läger, kristna ungdomsgruppen och kristna förebilder betydde. Samt hur stor Gud är och hur mycket han älskar var och en av oss!

Skaparen..

Våren är verkligen här! I alla fall i Lund, här har solen skinit sedan i torsdags eller onsdag eller nåt sånt. Och denna dag har inte varit något undantag. Om man inte räknar med förmiddagen då, då det var mulet. Finns det då inte all anledning att tacka Skaparen för allt det fina som finns? Just i sådana här tider tycker jag bevisen för att någon har skapat vår värld med all sin detaljrikedom, onödigt vackra natur, ljuvligt doftande och sällsamma blommor, allehanda djur och kronan på verket, oss människor är överväldigande. Att tro på att en slump skulle kunna åstadkomma sådana här saker, känns mer korkat och oförnuftigt än att tro på en god gud som tänkt ut och skapat det.  Nu har jag inte studerat biologi mer än på högstadiet, men jag tyckte alltid att allt var så fascinerande genomtänkt, ekosystem, etc. att en sak är säker, att tro på förnuftet, det är att tro på Skaparen med stort S.

Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er?

Matt 6:28-30

Våffeldagen

Igår hade jag våffelkalas våffeldagen till ära, tillsammans med de goda herrarna Johannes Redegard och Carl-Johan Martinsson. Mycket gott och trevligt.
 

Senare anslöt också Sperran som perfekt nog kom och åt upp den sista våfflan som ingen orkade äta upp. Det blev en sympatisk och angenäm eftermiddag! När gästerna gått, var klockan 18 och jag tog ett beslut att trots försening trampa iväg till innebandyn på Lerbäcksskolan. Det var inget dumt beslut det heller. :)

Det är vår när…

..man äter sin första glass från Glasskulturen och njuter av solen på Stortorget!

Igår var det som upplagt för en glass i solen, igen. Därför drog vi, ett gäng från Stiftelsen till Stortorget och inhandlade varsin fantastisk glass. Dock tyckte jag deras utbud i år var mediokert, alldeles för mycket sorbet-glass! Vilket resulterade i tja, ett ganska uselt val. Efter att jag känt trycket i ryggen av en utsvulten och nafsande kö, det faktum att jag var den sista i vårt gäng att bestämma sig och glassförsäljarinnans uppmaning att göra min beställning så handlade jag helt tanklöst i min panikartade förvirrade beslutsångest. Resultatet, ja det blev en orange-rosa sorbetglass med den påstådda smaken Kaktus-Lime. Tja, ni hör ju själva hur det låter..

På tok för sött, sliskigt och illasmakande.

Faktumet att min sista utväg, att fråga försäljarinnan om hennes favorit, inte var till någon som helst hjälp (då jag redan valt hennes sort) tvingade in mig i detta hörn av ångest. Jag tar inget som helst ansvar för mitt handlade, utan skyller helt och hållet på rådande omständigheter, samt glassförsäljarinnans uteblivande varningar för denna nästan radioaktiva “glass”. Man kan alltså efter detta resonemang sluta sig till att glassförsäljarinnans bristande medkänsla över en medmänniska i beslutsångest ledde till detta felsteg. Allt är alltså när det kommer till kritan helt och hållet hennes fel.

Nej, men skämt å sido, glass nummer 1, Toblerone var i alla fall en riktig höjdare!
Och sällskapet och stunden otroligt trevlig!

Imorgon berättar jag om dagens händelse, nämligen Våffeldagen! Missa inte det ; )

På återseende!

Springtime for spring, Vårtid för run

Wow, vilken dag! Termometern står på hela 13 grader i luften och strålande solsken, kan det bli bättre en studentvardag i mars? Antagligen inte. Mange, Calle och jag intog en god kopp kaffe och god GB gräddglass i den värmande vårsolen. Fantastiskt. Senare kom Lanhede förbi och anslöt till solnjutningen. Annars idag har jag inte hunnit med så där otroligt mycket på min uppsats, har i varje fall skrivit lite och kommit igång med metodbeskrivningen. Snart ska jag bege mig iväg till Malmö för saxlektion. Tja, det blir kul, men jag kan inte säga att jag är överväldigad av entusiasm över att spendera tre timmar på detta när vädret är som det är. Men det är som det är.

I helgen var jag hemma i Ulricehamn för att sjunga med Gospel Company, det var kalas. Väldigt roligt att sjunga på hemmaplan. Efteråt blev det toppentrevligt häng med bl.a. den gode Håkan och Uffe.  Vi avrundade med en mycket spännande match på NHL 11 på Håkans PS3 och 50” TV. Efter att ligga under med 1-3 med fem minuter kvar av sista perioden lyckades vi reducera och senare med 30 sek kvar kvittera. Samt vinna på förlängningen.

I söndags gjorde jag några intervjuer till mitt arbete och igår åkte jag med mamma och pappa till Göteborg. Vi hälsade på farmor och åt middag där. Det var trevligt. Sedan satte jag mig på tåget till Lund.

Spex!

Som boende i Lund, samt studerande bör man ju inte missa detta studentikosa fenomen som återkommer en gång per termin (tror jag). Spexet igårkväll var en höjdare! Det var faktiskt väldigt roligt och trevligt. Det utspelade sig i Egypten, där den misslyckade Indiana Jones-liknande Howard Carter leder utgrävningen av Tutankhamun. Spexet var kantat av olika roliga karaktärer, sånger och vitsar. En av favoritkaraktärerna var nog den fanatiske tyske generalen eller vad han nu var, Dietrich von Kinky, Carters ärkerival.  

Nu orkar jag inte gå in så mycket mer kring detta, om det är något du vill veta så skriv eller kanske besöka spexets hemsida?
http://www.vargladspexarna.se/

 

tack och hej, från en uppsatsskolkande trött individ.

..mycket studerande gör kroppen trött.

 

Pred 12:12

För övrigt, min son, låt varna dig! Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

 

Idag har jag erfarit detta! Satt med min uppsatts från 8.30 och slutade inte förrän klockan var 16.20. Visst hade jag middagspaus och så där men den voro kort. Har varit helt slut sen dess och oförmögen att hitta på något annat, t.ex. öva på saxofonen. Nu har jag ett bra tag inväntat ett gympass som antagligen kommer utebli, verkar det som. Trist, hade behövt lite fysik aktivitet i detta läge. Nu har verkligen ingen ursäkt till att skippa saxofonövningen.. Senare ikväll ska vi dra ett gäng och tittat på ett av spexen, ska bli trevligt. Hoppas det är bra.

måndag

Jag är helt trött i huvudet redan, av läsande. Min ovana för sådana här saker visar sig nu. Blir inte klok på något, men så är det.  Jag pratar förstås om uppsatsen jag har börjat på. Känns inte som jag gjort någonting idag..trots tidsåtgången..

Uppsats

Idag har jag ägnat tid åt examensarbetet (som för övrigt ska handla om ungdomars väg och skäl till att de är med i kyrkans verksamhet). Det har inte gått så suuperbra, har inte hittat så mycket material och har mest ögnat igenom två böcker, men det är svårt att veta var man ska börja. Tänkte mig en teoridel med gruppsykologi och ev. religionspsykologi.  Jag började dagen med ett gympass med sperran sedan begav jag mig till stadsbiblioteket. Har inte hunnit göra så mycket idag mer än det. Suttit och läst lite för nöjes skull samt förtärt en 50-60 g Marabou Chokladkaka med Nonstop i.

tankar..

Det är fredag. Fantastiskt. Sedan att solen letat sig fram efter storm och skyfall är ju inte helt fel det heller. Jag har nog börjat komma i fas igen, Sperran drog med mig till gymmet i måndags och sen var vi där igår också. Ikväll blir det innebandy, det blir kul! Nu börjar allvaret känns det som, examensarbetet i fem veckor, känner mig redan stressad. Min handledare är borta i fjällen hela första veckan med så det känns lite nervöst. Men allt ska nog gå bra till sist.

Jag kan meddela att jag just nu håller på att läsa fyra böcker samtidigt. En av dem läser jag visserligen inte själv utan i bönegruppen, så den räknas knappt. Men i alla fall. Boken När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan, av John Ortberg har jag hållit på med hur länge som helst. Men det är skönt att det inte är bråttom, man kan läsa lite, smälta det och gå vidare. Tror jag tog upp den här för ett tag sedan. Den andra jag läser är Stengrunden av Bo Giertz och slutligen den senaste tillskottet är en bok om det kontroversiella ämnet könsroller, utifrån ett kristet och bibliskt perspektiv. Jämlika och olika, manlig och kvinnligt i kyrka och familj heter den, skriven av Michael Harper. Mycket intressant läsning som skapar mycket tankar och frågor, samt utmanar ens tankar och föreställningar.

Tack och hej.

Ljusa kvällar och olika faser…

Klockan är halv sex och det är fortfarande ljust, inte bara det, solen är fortfarande uppe. Trots att den snart är nere under hustaken så letar sig några enstaka strålar in i mitt lilla studentrum. Det är otroligt skönt att det är ljusare tider igen och går mot ännu ljusare. Dagen blir längre och orken med.

Provet idag gick bra.

Jag har kommit ur fas. Ja, för någon vecka sedan hade allt kommit igång, jag hade fått träningen under kontroll och det kändes bra, det mesta klaffade. Men nu har jag tappat rytmen igen. Inte hinner man komma in i något innan man blir avbruten. Enligt min planering skulle jag gymmat idag, men ack, det blir nog ej så. Rytmer kan vara väldigt svåra att bevara, i varje fall i början. 

Livet är upp och ned, och olika Fazer. Eller tja, jag föredrar nog Marabou i och för sig.

SUNday

Wow, sol idag igen. Härligt. Dagen har sett ut så här: Kyrkvärd på gudstjänsten här på stiftelsen, kyrkfrukost med tillhörande semla i biblioteket, spelande spelet Settlers of Catan med Mange, Katarina, Frida och Lovisa. Intagande av middagsmat. Promerande i aftonsolen. Tyvärr, pluggande till provet i sociala problem imorn, dock en 30 min bara. Korridorsfika på Gökboet, mysigt. Solsidan (tv-program). Försök till plugg, som resulterade i gitarrspel. Intagande av lätt kvällsmat, samt en bit kladdkaka på Akutens korridorsfika. Parallellt plugg samt kollande på Wallander på fyran, tillsammans med Mange och Sandra.

Och till sist har jag kommit hit. Tänderna är borstade. Sängen står redo. Och en ny vecka står på glänt. Sista veckan i skolan på sex veckor! Jippi! : D

Tack och hej.

Husfest

Igår var det husfest här på Laurentiistiftelsen. Det betyder att alla korridorer har valt ett tema som de klär ut sig till och följer. Akuten hade Hillbilly/Redneck, vilket tydligen är lite lantis, södernamerikan. Jeans och skjorta och lite sunkigt så där.
 

Tvåan kom ner och bedömde våra fina konstverk,
som de kulturkritiker de hade som tema.

På Gökboet var det det klasslösa samhället som gällde, eller snarare underklass och överklass. Pentryn och lägenhterna hade nåt 60-tals-tema av något slag.

Det blev en trevlig kväll, även om jag kan tycka att det dricks lite för mycket. Men men så är det.

127 timmar…

Ikväll har jag återigen varit på bio! Två biobesök under samma vecka är det sällan man gör men nu råkade jag ha ett rabattkort som går ut på söndag så jag var ju tvungen att ta chansen. De 47 kronorna var heller inga bortkastade pengar. Filmen var gripande, och fick mig att reflektera över hur bra man egentligen har det, och hur mycket vi har att vara tacksamma över.

Filmen är en sann berättelse och handlar om en bergsklättrare som beger sig ut själv bland klipporna i Grand Canyon. Han råkar illa ut och får ett klippblock över sin ena arm. Han är där i 127 timmar innan han tillslut karvar av sig armen. Mannen lever idag och har fru och barn. Helt otroligt. Men ju längre filmen går får det en, som alltid med sådana här “nära döden-upplevelser”, att vakna upp lite och fundera på hur gott man har det. Även om jag försöker att inte bara ta saker för givet så finns det ändå alltid sådant som faller in under den kategorin ibland. Ta saker som att vi har rent vatten i kranen, hur mycket vi bara önskar. Eller en sak som att kunna gå, springa eller kunna se eller höra. Att få ha en underbar familj och goda vänner. Att få växa upp på landet i en trygg och god familj och miljö. Det är saker jag är väldigt tacksam för.

Vem som ger oss detta, det är en oerhört nådefull och kärleksfull Gud. Att visa tacksamhet till sina nära men också till Gud, blir således kvällens lärdom, påminnelse och repetition.  : )

Fil 4:6

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.

‘

p.s. Snart ska jag njuta extra mycket av att krypa ned i en skön säng. : ) d.s

Kings speech

Igår var Henning och jag på bio, det borde man gå på oftare. Fast då blir det i och för sig inte på samma sätt kanske. I alla fall, vi såg Oscarnominerade och kanske t o m belönade?- filmen King’s Speech. En film som handlar om Storbritanniens kung George VI, som hade problem med stammande. Den var väldigt bra, lite humoristisk och underhållande samtidigt allvarlig och smågripande. Rekommenderas varmt.