Som ur en Buster-tidning

Idag halv sju skulle en vän och jag på fotbollsträning med ett division 6-lag här i Lund. Jag hade fått nys på det av en kursare till en annan kompis, som sa att “Det är bara att komma, det är många nya så här i början”. När vi kommer till träningsanläggningen (flera olika gräsplaner) ser vi en del som är innanför gallret och en del spelare som är på väg dit. Vi går innanför stängslet. Vi får fråga någon om det är detta laget, tänkte vi. Det såg dock inte ut som det var så där många nya och lite bortkomna personer där. Efter en stund kommer en äldre karl i träningsoverall som vi friskt frågar. “Nej, alltså vi brukar inte göra på det här sättet... Har ni pratat med någon om detta?” Jag minns inte namnet på personen jag blivit inbjuden av, säger bara vad hans studerar. Ledaren ser misstänksamt på oss och säger tja, vi tränar i full utrustning här (ingen har vid detta laget fotbollskor på oss, och jag lämnade benskydden kvar hemma av någon anledning) det är nog bäst om ni kommer nästa måndag istället, vi har match på onsdag och så där. Vi går ur genom gallerdörren blickar in innanför lite och går sedan något besvikna hemåt igen. Under tiden jag går hem reflekterar jag över det som just hade inträffat så slog det mig hur likt detta hade kunnat varit hämtat ur en serie i den gamla anrika och numera icke-existerande serietidningen Buster. Men ändå så inte. I Buster hade huvudpersonen gått dit, blivit nekad men kommit tillbaka nästa måndag, i god tid innan för att liksom imponera på laget. Hade skruvat upp tre-fyra spelare och satt några strutar i mål. Alla hade blivit jätteimponerade och karriären hade tagit fart. Detta är något som aldrig kommer hända mig som ens knappt spelat seniorfotboll (en säsong i reservserien med Grönahögs IK) och när man såg hur seriöst laget ändå verkade så vart man inte så där hypersugen på att försöka igen nästa måndag för att ändå bara göra bort sig. Man får försöka inse att ens fotbollskarriär aldrig riktigt börjat, och nog aldrig riktigt kommer att göra det heller.

Vindruva, tåg och musik

Då var man tillbaka i Lund. Igårkväll var jag inne med ett gäng på Malmöfestivalen. Annars är det rätt lugnt än så länge, jag har inhandlat förnödenheter och så där. Innan jag åkte hade en del av vindruvorna där hemma börjad mogna! Häftigt.

Med sex kolli var det inte det lättaste att ta sig hit, men det gick faktiskt bra, mycket tack vare att jag fick skjuts till tåget istället för att knö in mig på en skolbuss, tack pappa! och för att Mattias gick och mötte mig vid stationen och hjälpte av min börda. Tack Mattias!

Sista veckan på sommaren..

Helgen är till ända, det har verkligen varit fullt hus. Igår var vi ca 20 Pers här. Idag åkte även syskonen, pö om pö hem. Imorgon drar Samme till Örebro. Jag sticker till Lund på torsdag.

Gäster

Så var dagen till ända. En god och trevlig dag i sedvanlig ordning. Jag pratar om Johanssons besök, famijen som vi träffat en gång varje sommar i över 25 år. Nu ska det sovas, ska bli skönt.

Ny mobil och kalas

Sitter i köket och pratar, huset är fullt. Samuel har avskedsfest, på måndag drar han till Örebro. Idag fick jag min nya mobiltelefon, den nya Sony Ericsson Xperia mini pro. Är helnöjd. Man blir lite fast  i alla appar och dyl. som finns. Imorgon kommer Johanssons det ska bli skoj.

Yoghurt

Frizon var fantastiskt ändå, det måste jag säga. Så gött att träffa massa glada trevliga människor, återse gamla folkisvänner, höra massa bra musik, sjunga riktigt bra lovsång etc. Tömma lite sopor, dansa loss till Balkan-musik, äta massa hamburgare. Få hem 5 lådor med 2dl yoghurtar, ca. 8 liter sammanlagt. Så kan det gå.

Frizon

Nu drar jag strax till Frizon. Jag ska vara funktionär. Samuel drog i söndags, han har redan arbetat en hel del av sin kvot. Vi hörs!

Sommaren..slut??

Det var ett litet tag sedan jag skrev. Det blir lättare så på sommaren, dels för att tja, det händer kanske inte lika mycket och dels för att alla rutiner tycks rubbas. På gott och ont. Sommaren har gått väldigt fort, som den alltid gör tror jag. Den är förvisso inte slut ännu men den där vemodskänslan börjar redan infinna sig. Kanske beror det på att vi ikväll hade sista Sommar-KU-gången för i år. Tänk att 40 personer samlas i lilla Grönahög! Så var det första gången, jag trodde efter erfarenhet av förra sommaren att det skulle minska ganska mycket allt eftersom folk åker på semester men vi har behållit en rätt hög siffra på antal närvarande. Mellan 20-30 st varje gång. Att jämföra med förra året då det var en tio stycken en gång. Fantastiskt

Igår spelade Håkan, Johannes, Samuel och jag “Äventyrskrocket” i trädgården. Ja alltså vi byggde en lite mer utmanande bana, väldigt roligt. T.ex. först hindret att skjuta bollen över den lilla gjutna dammen. Det andra hindret gick ut på att få bollen upp för en kanske 30-40 graders vinkel. Detta i kombination med lukten från grillen som sats igång, solen som sken och massa skratt måste absolut ses som den dagens, och om inte en av veckans höjdpunkter.  Nu ska jag gå till korgs. Imorgon ska Jonathan, Samuel och jag spela på en andakt på ett läger i Hjo.