29 augusti 2011

Som ur en Buster-tidning

Idag halv sju skulle en vän och jag på fotbollsträning med ett division 6-lag här i Lund. Jag hade fått nys på det av en kursare till en annan kompis, som sa att “Det är bara att komma, det är många nya så här i början”. När vi kommer till träningsanläggningen (flera olika gräsplaner) ser vi en del som är innanför gallret och en del spelare som är på väg dit. Vi går innanför stängslet. Vi får fråga någon om det är detta laget, tänkte vi. Det såg dock inte ut som det var så där många nya och lite bortkomna personer där. Efter en stund kommer en äldre karl i träningsoverall som vi friskt frågar. “Nej, alltså vi brukar inte göra på det här sättet... Har ni pratat med någon om detta?” Jag minns inte namnet på personen jag blivit inbjuden av, säger bara vad hans studerar. Ledaren ser misstänksamt på oss och säger tja, vi tränar i full utrustning här (ingen har vid detta laget fotbollskor på oss, och jag lämnade benskydden kvar hemma av någon anledning) det är nog bäst om ni kommer nästa måndag istället, vi har match på onsdag och så där. Vi går ur genom gallerdörren blickar in innanför lite och går sedan något besvikna hemåt igen. Under tiden jag går hem reflekterar jag över det som just hade inträffat så slog det mig hur likt detta hade kunnat varit hämtat ur en serie i den gamla anrika och numera icke-existerande serietidningen Buster. Men ändå så inte. I Buster hade huvudpersonen gått dit, blivit nekad men kommit tillbaka nästa måndag, i god tid innan för att liksom imponera på laget. Hade skruvat upp tre-fyra spelare och satt några strutar i mål. Alla hade blivit jätteimponerade och karriären hade tagit fart. Detta är något som aldrig kommer hända mig som ens knappt spelat seniorfotboll (en säsong i reservserien med Grönahögs IK) och när man såg hur seriöst laget ändå verkade så vart man inte så där hypersugen på att försöka igen nästa måndag för att ändå bara göra bort sig. Man får försöka inse att ens fotbollskarriär aldrig riktigt börjat, och nog aldrig riktigt kommer att göra det heller.

1 kommentar: