Då var det måndag igen! Idag är jag “ledig” dvs. har självstudier, det är skönt. Har läst det jag måste läsa idag, men behöver nog sätta mig och läsa Tolkning och retorik av Augustinus också. Ute är det höstväder, mulet och dant. Men det är ganska mysigt trots allt, jag tror jag är lite som karaktären Ransom i C.S Lewis Utflykt från tyst planet, som säger, “Jag gillar väder”. Inte nåt speciellt väder, utan just väder. Kanske inte alltid att man ansluter sig till denna uppfattning men ibland så känns det så. Det ligger något välsignat i årstiderna och den viloperiod av skapelsen som vi närmar oss.
Nuförtiden ska allt gå så fort, vi vill ha allt nu, om en webbsida inte laddas inom några sekunder klagar vi och blir otåliga, om bussen är någon minut försenad likaså. Men jag tror det finns något välsignat i väntan. Inte för intet heter det ju, Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Nutidsmänniskan klarar inte av väntan, eller tider av tristess eller liknande. Vi ser det genomgående i samhället, i förhållanden, sexdebuten som kryper allt längre ner i åldrarna, äktenskap, och aktuellt just nu julen. Såg på Facebook någon som hade postat en annons där det skyltades med : “Julen är här!”.. I oktober!!
Vad blir konsekvenserna av denna benägenhet att aldrig vilja eller kunna vänta? Jag tro att t.ex. sex har blivit till något smutsigt, vardagligt (i negativ betydelse), trivialt, en slit och släng-grej, och avhumaniserat eftersom människor inte kan vänta. Istället för att för att vänta med detta och senare dela något stort och värdefullt med din livskamrat. Samma sak sker med många andra saker. Egoismen som präglar vårt samhälle idag smyger sig in i alla områden av livet. Saker får mindre och mindre värde.
Hebr. 6:15
När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid. 14 Han sade: Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.* 15 Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat.
Jag tror att väntan gör att saker får ett större värde, väntan på en livskamrat kan t.ex. göra att den dagen personen får detta blir till en oerhörd glädje, än för den som har det med en gång. Det är lite så som Jesus beskriver det i liknelsen om de som stod i skuld. Den som har fått mycket efterskänkt älskar också mycket,(Luk 7:41-43) så tror jag också det kan vara med väntan, att den som väntat uppskattar saker mer än den som inte väntat.
Nu går vi som sagt in i tiden (november) där vår väntan sätt på sin spets, vi dras till att strunta i den trista mörka novembermånaden tjuvstarta med festen, på detta sättet är vi redan uttröttade på festen när den väl gäller. Detta begär att ha allt med en gång gör som jag redan nämnt att det vi längtar efter förminskas, vi är redan trötta på det.
Alltså go vänner, vänta uthålligt på t.ex. julen ty den kommer att komma, men först behöver vi en tris grå och mörk novembermånad!
Till detta en låt på temat, av Per Erik Hallin:
Helgen är över, det har varit en riktigt god helg. På fredagkvällen var vi 13 stycken från Gökboet som såg musikalen Les Miserablés på Malmö Opera. Det var riktigt bra. När vi kom hem hade Ville kommit. Vi snackade, sen satt vi i köket och hängde. 
Den här dagen är svår att glömma! En riktigt riktigt usel dag, men jag minns befrielsen och lättnaden när den där busshållplatsen bara stod där framför mig plötsligt, och den sköna känslan när bussen nästan omgående kom och plockade upp mig! Även om det mesta är negativt kring detta så kan jag ändå känna att den här dagen och resten av veckan styrkt mig som person och det har ju blivit en rätt go historia att dra. : ) I alla fall, kanske man kan dra en parallell till det andliga livet, man går och irrar runt ute mörkret, i dödsskuggans dal men så plötsligt en dag så bara står busshållplatsen skinande där och Guds buss kommer och tar en bort från mörkret och bekymmerna. 
Lägg till detta den arga dansken, regnet och mörkret så kan du nog förstå varför detta jobb inte gått till historien som mitt bästa jobb. Nu undrar du kanske, hur härdade du ut? Tja, för det första så var (tack och lov) jobbet bara ett vikariat en vecka (Hur någon kan stå ut med detta jobb året runt har jag svårt att förstå! :D ). Men hade jag inte haft min då ganska nya mobil med massa go musik på så hade nog försmäktat. Det var två artister jag lyssnade nästan enbart på. Det var Queen och en grupp som heter the Tiny. Du kan nog förstå att jag förknippar denna musik med Norgevistelsen, MEN de negativa känslorna är som bortspolade och jag fylls mer av ett nostalgisk positiv känsla (trots att denna period i livet var ganska slitsam). Nedan kommer ett soundtrack till dagen. Håll tillgodo!
