5 årsjubileum av Oslotiden

Återigen det var ett tagsedan jag skrev här. Ska försöka bättra mig! Men nu till kvällens tema!

I höst är det fem år sedan Magnus och jag och senare även Mattias tillbringade vår höst i Norges huvfudstad, Oslo. En tid som på många sätt har präglat dem vi är idag, vår senare gemenskap och liv. En tid i livet som innebär början till att bli vuxen. Då var jag och Mattias 19, skulle fylla 20 och Magnus nyss fyllda 21 år. Att vi alla skulle sitta nere i Lund på samma studenthem var det då ingen som visste. Men nu tänkte jag minnas tillbaka i tiden nästan exakt 5 år. Nämligen måndag den 2 oktober 2006. (Jag har nedan lagt ut några låtar som jag lyssnade på under tiden jag arbetade på detta jobb jag ska beskriva, lyssna gärna på dem under tiden du läser. :) )

Måndag 2 oktober kl. 16.05
Hemma igen efter första dagen på jobbet. Puh, vilken start det fick. Bussen som jag skulle åka med hade åkt, panikslagen försökte jag mig på att gå i ösregnet och klockan var tio i sju. Stein på Jobzone sa att det var gångavstånd så det var inga problem tänkte jag. Det jag inte visste var att det var dryga 3 km till Lysaker vilket det var gångavstånd ifrån. Genomblöt och med klockan närmande sig tjugo över hittade jag tillslut en busshållplats och efter 5 min väntan kom bussen och jag steg på. Jag gick av vid Fornebu – Telenor som många andra men hittade inte in riktigt. Tillslut kom jag inomhus vilket var skönt. Klockan var tjugo i (åtta) och jag undrade var alla höll hus. Ungefär fem i (åtta) fick jag tag i en telefon och jag kunde ringa numret jag fått. Jag blev guidad av en märklig gammal man som blev sur på mig för att jag inte förstod vad hans grötiga dialekt. (Senare visade det sig att han var dansk). Tillslut blev allt bra i alla fall och jag kom hem till Storo, där jag säkte jobb i Rimi och Ica utan framgång. Daniel

Den här dagen är svår att glömma! En riktigt riktigt usel dag, men jag minns befrielsen och lättnaden när den där busshållplatsen bara stod där framför mig plötsligt, och den sköna känslan när bussen nästan omgående kom och plockade upp mig! Även om det mesta är negativt kring detta så kan jag ändå känna att den här dagen och resten av veckan styrkt mig som person och det har ju blivit en rätt go historia att dra. : ) I alla fall, kanske man kan dra en parallell till det andliga livet, man går och irrar runt ute mörkret, i dödsskuggans dal men så plötsligt en dag så bara står busshållplatsen skinande där och Guds buss kommer och tar en bort från mörkret och bekymmerna.
  Kan tillägga att detta jobb i sig var en prövning i uthållighet. Jag har aldrig någonsin haft ett sämre jobb och tror inte jag någonsin mer kommer få det heller, hehe. Det gick ut på att i 7,5 timmar om dagen gå runt och plocka fimpar. Detta var på Telenors huvudkontor som varit en gammal flygplats. Därför var det som ett stort torg som jag gick runt på. Lägg till att det regnade nästan hela veckan, att de kostymklädda herrarna och damerna kom ut lite då och då och rökte sina cigaretter medan jag luffade runt lite lätt böjd ner mot marken, i orange regnställ med en lite vagn dragande efter mig. Ibland var någon vänlig och lade fimpen i min vagn men det var inte alltför sällan som de bara slängde de framför eller tja, i närheten av mig. Då kändes det verkligen som jag var någonslags underklass och underlägsen (Även om det flesta av de kostymklädda inte såg saken så osv.) Säkert en bra känsla att ha erfarit!  Lägg till detta den arga dansken, regnet och mörkret så kan du nog förstå varför detta jobb inte gått till historien som mitt bästa jobb. Nu undrar du kanske, hur härdade du ut? Tja, för det första så var (tack och lov) jobbet bara ett vikariat en vecka (Hur någon kan stå ut med detta jobb året runt har jag svårt att förstå! :D ). Men hade jag inte haft min då ganska nya mobil med massa go musik på så hade nog försmäktat. Det var två artister jag lyssnade nästan enbart på. Det var Queen och en grupp som heter the Tiny. Du kan nog förstå att jag förknippar denna musik med Norgevistelsen, MEN de negativa känslorna är som bortspolade och jag fylls mer av ett nostalgisk positiv känsla (trots att denna period i livet var ganska slitsam).  Nedan kommer ett soundtrack till dagen. Håll tillgodo!