Som boende i Lund, samt studerande bör man ju inte missa detta studentikosa fenomen som återkommer en gång per termi
Nu orkar jag inte gå in så mycket mer kring detta, om det är något du vill veta så skriv eller kanske besöka spexets hemsida?
http://www.vargladspexarna.se/
tack och hej, från en uppsatsskolkande trött individ.
Pred 12:12
För övrigt, min son, låt varna dig! Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.
Idag har jag erfarit detta! Satt med min uppsatts från 8.30 och slutade inte förrän klockan var 16.20. Visst hade jag middagspaus och så där men den voro kort. Har varit helt slut sen dess och oförmögen att hitta på något annat, t.ex. öva på saxofonen. Nu har jag ett bra tag inväntat ett gympass som antagligen kommer utebli, verkar det som. Trist, hade behövt lite fysik aktivitet i detta läge. Nu har verkligen ingen ursäkt till att skippa saxofonövningen.. Senare ikväll ska vi dra ett gäng och tittat på ett av spexen, ska bli trevligt. Hoppas det är bra.
Jag är helt trött i huvudet redan, av läsande. Min ovana för sådana här saker visar sig nu. Blir inte klok på något, men så är det. Jag pratar förstås om uppsatsen jag har börjat på. Känns inte som jag gjort någonting idag..trots tidsåtgången..
Idag har jag ägnat tid åt examensarbetet (som för övrigt ska handla om ungdomars väg och skäl till att de är med i kyrkans verksamhet). Det har inte gått så suuperbra, har inte hittat så mycket material och har mest ögnat igenom två böcker, men det är svårt att veta var man ska börja. Tänkte mig en teoridel med gruppsykologi och ev. religionspsykologi. Jag började dagen med ett gympass med sperran sedan begav jag mig till stadsbiblioteket. Har inte hunnit göra så mycket idag mer än det. Suttit och läst lite för nöjes skull samt förtärt en 50-60 g Marabou Chokladkaka med Nonstop i.
Det är fredag. Fantastiskt. Sedan att solen letat sig fram efter storm och skyfall är ju inte helt fel det heller. Jag har nog börjat komma i fas igen, Sperran drog med mig till gymmet i måndags och sen var vi där igår också. Ikväll blir det innebandy, det blir kul! Nu börjar allvaret känns det som, examensarbetet i fem veckor, känner mig redan stressad. Min handledare är borta i fjällen hela första veckan med så det känns lite nervöst. Men allt ska nog gå bra till sist.
Jag kan meddela att jag just nu håller på att läsa fyra böcker samtidigt. En av dem läser jag visserligen inte själv utan i bönegruppen, så den räknas knappt. Men i alla fall. Boken När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan, av John Ortberg har jag hållit på med hur länge som helst. Men det är skönt att det inte är bråttom, man kan läsa lite, smälta det och gå vidare. Tror jag tog upp den här för ett tag sedan. Den andra jag läser är Stengrunden av Bo Giertz och slutligen den senaste tillskottet är en bok om det kontroversiella ämnet könsroller, utifrån ett kristet och bibliskt perspektiv. Jämlika och olika, manlig och kvinnligt i kyrka och familj heter den, skriven av Michael Harper. Mycket intressant läsning som skapar mycket tankar och frågor, samt utmanar ens tankar och föreställningar.
Tack och hej.
Klockan är halv sex och det är fortfarande ljust, inte bara det, solen är fortfarande uppe. Trots att den snart är nere under hustaken så letar sig några enstaka strålar in i mitt lilla studentrum. Det är otroligt skönt att det är ljusare tider igen och går mot ännu ljusare. Dagen blir längre och orken med.
Provet idag gick bra.
Jag har kommit ur fas. Ja, för någon vecka sedan hade allt kommit igång, jag hade fått träningen under kontroll och det kändes bra, det mesta klaffade. Men nu har jag tappat rytmen igen. Inte hinner man komma in i något innan man blir avbruten. Enligt min planering skulle jag gymmat idag, men ack, det blir nog ej så. Rytmer kan vara väldigt svåra att bevara, i varje fall i början.
Livet är upp och ned, och olika Fazer. Eller tja, jag föredrar nog Marabou i och för sig.
Wow, sol idag igen. Härligt. Dagen har sett ut så här: Kyrkvärd på gudstjänsten här på stiftelsen, kyrkfrukost med tillhörande semla i biblioteket, spelande spelet Settlers of Catan med Mange, Katarina, Frida och Lovisa. Intagande av middagsmat. Promerande i aftonsolen. Tyvärr, pluggande till provet i sociala problem imorn, dock en 30 min bara. Korridorsfika på Gökboet, mysigt. Solsidan (tv-program). Försök till plugg, som resulterade i gitarrspel. Intagande av lätt kvällsmat, samt en bit kladdkaka på Akutens korridorsfika. Parallellt plugg samt kollande på Wallander på fyran, tillsammans med Mange och Sandra.
Och till sist har jag kommit hit. Tänderna är borstade. Sängen står redo. Och en ny vecka står på glänt. Sista veckan i skolan på sex veckor! Jippi! : D
Tack och hej.
Igår var det husfest här på Laurentiistiftelsen. Det betyder att alla korridorer har valt ett tema som de klär ut sig till och följer. Akuten hade Hillbilly/Redneck, vilket tydligen är lite lantis, södernamerikan. Jeans och skjorta och lite sunkigt så där.
Tvåan kom ner och bedömde våra fina konstverk,
som de kulturkritiker de hade som tema.
På Gökboet var det det klasslösa samhället som gällde, eller snarare underklass och överklass. Pentryn och lägenhterna hade nåt 60-tals-tema av något slag.
Det blev en trevlig kväll, även om jag kan tycka att det dricks lite för mycket. Men men så är det.
Ikväll har jag återigen varit på bio! Två biobesök under samma vecka är det sällan man gör men nu råkade jag ha ett rabattkort som går ut på söndag så jag var ju tvungen att ta chansen. De 47 kronorna var heller inga bortkastade pengar. Filmen var gripande, och fick mig att reflektera över hur bra man egentligen har det, och hur mycket vi har att vara tacksamma över.
Filmen är en sann berättelse och handlar om en bergsklättrare som beger sig ut själv bland klipporna i Grand Canyon. Han råkar illa ut och får ett klippblock över sin ena arm. Han är där i 127 timmar innan han tillslut karvar av sig armen. Mannen lever idag och har fru och barn. Helt otroligt. Men ju längre filmen går får det en, som alltid med sådana här “nära döden-upplevelser”, att vakna upp lite och fundera på hur gott man har det. Även om jag försöker att inte bara ta saker för givet så finns det ändå alltid sådant som faller in under den kategorin ibland. Ta saker som att vi har rent vatten i kranen, hur mycket vi bara önskar. Eller en sak som att kunna gå, springa eller kunna se eller höra. Att få ha en underbar familj och goda vänner. Att få växa upp på landet i en trygg och god familj och miljö. Det är saker jag är väldigt tacksam för.
Vem som ger oss detta, det är en oerhört nådefull och kärleksfull Gud. Att visa tacksamhet till sina nära men också till Gud, blir således kvällens lärdom, påminnelse och repetition. : )
Fil 4:6
Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
‘
p.s. Snart ska jag njuta extra mycket av att krypa ned i en skön säng. : ) d.s
Igår var Henning och jag på bio, det borde man gå på oftare. Fast då blir det i och för sig inte på samma sätt kanske. I alla fall, vi såg Oscarnominerade och kanske t o m belönade?- filmen King’s Speech. En film som handlar om Storbritanniens kung George VI, som hade problem med stammande. Den var väldigt bra, lite humoristisk och underhållande samtidigt allvarlig och smågripande. Rekommenderas varmt.
