Praktiken är över och tåget går hemåt.

Då sitter jag äntligen på mitt kära tåg, som ska ta mig från Alvesta till Borås, för att sedan byta till bussen till Ulricehamn. Solens varma strålar skiner in i den stilla vagnen och det enda som hörs är ljudet från tåget och konduktören som med van röst säger: "Nya resande". Ombord sitter det ett fåtal människor och lugnet och ron är ett stilla faktum. Om jag nu efter en sex veckor lång praktik ska blicka tillbaka så är det några saker jag tänker på. För det första är det tacksamhet till Gud att jag fått vara hans redskap i möte med konfirmander och tonåringar på skolorna, men även en tacksamhet att han låtit mig växa i mig själv.

Att jag fått utmana mig själv med att bl.a. regelbundet hålla lektioner och andakter. Något som jag också är mycket glad för är att jag under den här tiden har fått leva ett liv så nära Jesus, att ha fått leva i en kommunitet med människor som lever, brinner och älskar Jesus har varit underbart. Det har blivit mycket lovsång och bön, bibelläsning och reflektion. Och det är med viss bävan jag riktar blicken mot fortsatta studier i Lund. Inte för att det på något sätt skulle vara dåligt, men det jag menar är att livet inte kommer baseras så mycket på bön och lovsång där som det har gjort under praktiken, det går att jämföra med känslan man har efter ett läger. Man vet att man kommer falla tillbaka i gamla vanor igen.

Dock får jag vara viss om att Gud ständigt är densamme, tillskillnad från vad Jonas Gardell säger i sitt nya tv-program "Åh, Herregud” som menar att Gud är som en kameleont. Tack och lov är det inte så! Något som burit mig hittills detta år är att för Gud är allting möjligt, hur omöjlig en situation än kan se ut, så har Gud makt att förändra, makt att göra det omöjliga möjligt. Och det är trösterikt att veta. I Matt 7:11 står det så  här:

Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.

Underbara ord att bära med sig när missmod och misströstan drabbar en.

Tack för mig, klart slut.