Det var en vanlig Trettondagsjul, snön föll och termometern stod på -11 C. I fjärran kunde man höra skär av skridskor och klubbor som slår mot puck. Ett och annat rop hördes också. Men helt plötsligt tystnade det. Det är tyst flera minuter, tills en ensam figur visar sig på vägen, han bär på något långt som måste vara en hockeyklubba. Efter en stund dyker en till person upp på vägen. De kommer närmare och närmare och under tiden har ytterligare tre av hockeyspelarna dykt upp på vägen. När de kommit fram till ett blått hus med vita knutar stannar de och går in. Inne i huset doftar det av eld och bud kommer om att bastun är igång. Grabbarna samlas en stund nere i gillestugan, framför elden. Det känns skönt när de frusna tårna värms upp igen. Efter en stund bryter den förste upp och går in i bastun. De andra hänger på, och en efter en äntrar de den lilla lilla bastun. När de tre första är inne skulle man kunna tycka att det inte skulle gå att få in någon mer, men två till ansluter och det blir väldigt mysigt där inne. Kanske nästan för mysigt. Men det funkade trots allt ganska bra. Apelsinklyftor delas ut till de trötta killarna och med god lukt och ny energi, sprids en härlig och god atmosfär i det varma träinredda rummet. Med en del flumsnack en lång stund så bestäms det tillslut att badet ska äras med en tur ut i snön. Redan utanför bastun tycker grabbarna det är lite kallt och när framfarten hindras av ett förråd med gamla grejer så att de fem killarna måste sicksacka fram mellan grejerna så är de tillslut ute i kylan. En efter en slänger de sig ner i den kalla vita snön under höga rop. Den siste mannen ut slänger sig, men när han försöker komma upp snubblar han över något vasst där under snön. Med en ilande smärta i foten skyndar han sig in för att omslutas av den underbara sköna värmen inne i bastun. När han tillslut öppnar dörren och blickar in i den fulla bastun så når hans blick sin fot som är alldeles röd av blod. Han vänder sig sakta om och kollar tillbaka på vägen han tagit och ser att den är full av massa röda blodpölar. Det blev ett tvärt slut på denne siste mans bastubadande och en snar början på blodbadet. Blodet spolas bort med duschen och han tar sin handduk som förband runt foten.
Efter mycket om och men så sitter han tillslut, i bara handduken, med foten i en balja med såpavatten och skriver på sin kära gamla dator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar